Britta Svensson, kanske modigast i media?

Det har varit mycket skriverier om HM Konungen och monarkin de senaste dagarna. Jag har inte läst allt och inte heller velat engagera mig med inlägg på denna blogg. Kungen har, trots medias ogrundade antydningar, inte gjort några fel och debatten har som vanligt urartat. Men nu har det skrivits en krönika som jag bara inte kan undanhålla mina trogna läsare.

Expressenkrönikören Britta Svenssons karriär torde vara över. Hon har nämligen sagt det förbjudna. Att hon är rojalist. I dagens tidning lägger hon ut texten om varför hon stödjer det svenska statsskicket och hon gör det med en argumentation som är ett klockrent svar både på Republikanska föreningens helsida i SvD igår och på Tv4:s insinuanta kungamobbning i veckan. Läs hennes alster här.

Britta Svenssons tes är att om monarkin är så avskyvärd som en majoritet av riksdagens ledamöter hävdar, varför går de då inte från ord till handling? Rösta bort kungahuset och inför republik om det är så viktigt för er, menar hon. Men kom inte och klaga sedan när landet blir gråare och när Sveriges kulturhistoria för alltid förlorat sin grundsten.

Jag håller med. Hyckleriet är ovärdigt demokratins självutnämnda banérförare. Det är dessutom ovärdigt vår monarki. Kungen förväntas nämligen göra sitt jobb i enlighet med grundlagen, men politikerna, som väl torde förväntas respektera samma grundlag, undergräver statschefens roll och position genom nedlåtande krypskytte. Antingen får ledamöterna driva frågan på allvar i Riksdagen eller så borde de lägga ner sin ovärdiga kritik av både institution och person.

PJ Anders Linder på SvD har en annan vinkling. Tiden. Den talar för institutionen och därmed för Kungen. Även om det begåtts ett och annat misstag några decennier tillbaka i tiden är det mycket som tyder på att vår kung kommer att vara kung i 20 eller 30 år till. Då har den här historien klingat av för länge sedan. Läs här.

En klen tröst kan man tycka. Och visst är det tråkigt med dessa grabbiga festhistorier. Vi monarkister är de första att beklaga hur institutionen, inte utan egen förskyllan, dras i smutsen. Svenska folket är dock inte lika moraliserande som vissa delar av den ”upplysta” vänstermaffian. För om tusenåriga institutioner skulle falla på grund av några flickhistorier, ja då sitter nog både republiken och demokratin illa till. Ty inte är det väl det republikanska statsskickets fel att Berlusconi beter sig illa mot kvinnor?

Dessutom och det behöver tyvärr sägas när debattens vågor går höga. Vår kung har inte gjort något fel. Han har möjligen deltagit i några lite väl grabbiga fester på 1970- och 80-talen och hans vänner verkar mer än lovligt naiva och självgoda, men det är inget brottsligt. Och ingen grund för byte av statsskick.

Till yttermera visso är den tänkta Republiken Sveriges demokratiska popularitet svag, för att inte säga i det närmaste obefintlig. Även om stödet för kungahuset går upp och ner är stödet för republikens införande konstant lågt. Ingen mätning som jag sett, och jag har lusläst några stycken, visar på starkare stöd för införande av republik än 20 procent. Ofta ligger stödet istället kring 10-12 procent. Och det har det gjort sedan 1970-talet. Så det finns ingen växande opinion för republik och har aldrig funnits. Däremot minskar stödet för Kungahuset stadigt, men det ödet delar den gamla institutionen med andra gamla institutioner som kyrkan, försvaret och riksdagen. Betyder det att vi ska avskaffa riksdagen? Knappast.

Republikanska föreningen är i grunden en tragisk förening av missundsamma egoister och paragrafryttare som fullkomligen missuppfattat demokratibegreppet. Att de får sådan uppmärksamhet i media beror endast på att redaktörerna är vänster och gillar högljutt folk som ringaktar traditionella institutioner. Det är allt.

Avslutningsvis. Britta Svensson, du är i mina ögon en hjältinna, som visar att det fortfarande finns folk med civilkurage och integritet inom mediavärlden. Tack för dina modiga rader!