Lagom till Sälenkonferensen ges försvarsfrågorna åter lite mer utrymme i media. En av de frågor som debatteras är försvarets ekonomi. Vissa menar att regeringen är försvarsovänlig och att man borde ge försvaret mer pengar, enkelt uttryckt. För att få budgeten att gå ihop “tvingas” nämligen försvaret att ställa in övningar, vilket leder till att förbanden inte kan uppnå de krav som ställs på militär förmåga. Enligt detta sätt att resonera är det alltså regeringens fel att Försvarsmakten inte kan försvara vårt land.
Det kan säkert ligga mycket i detta. Men Försvarsmakten och dess självutnämnda beskyddare borde samtidigt begrunda det faktum, att även om en inställd övning kanske sparar några tiotals miljoner kronor, köper Försvarsmakten samtidigt konsulter för, håll i er nu, ca 3 000 miljoner kronor per år.
I de flesta verksamheter köps konsulttjänster i syfte att kunna lösa en välavgränsad uppgift under en välavgränsad tid, utan att behöva ingå arbetsrättsligt långsiktigt bindande anställningsåtaganden. Med konsulter ges alltså – i princip – möjligheten att säga upp ett uppdragsförhållande med betydligt kortare varsel än vad som gäller för en vanlig anställd. Jag tycker att Försvarsmakten borde utnyttja denna möjlighet i mycket högre grad än vad som idag är fallet.
Skulle Försvarsmakten exempelvis minska sina konsultkostnader med säg, endast 10 procent, hade finansieringen av ett par-tre större övningar redan varit i hamn. Per år. Och detta utan att svenska skattebetalare skulle behöva skjuta till en krona.
Jag är en stark försvarsvän. Jag menar att det militära försvaret av vårt fosterland är en av statens allra viktigaste kärnuppgifter. Men detta betyder inte nödvändigtvis att jag i varje givet läge är för höjda försvarsanslag. Först måste Försvarsmakten se till att använda tillgängliga medel på ett mer effektivt sätt. Sedan kan vi börja diskutera höjda anslag.
Commo
