Av en ren slump råkade jag klicka mig fram till Göran Hägglunds inspel i den nyss timade videovåldsdebatten. Expressen återger Hägglunds replik här.
I stort som i smått delar jag KD-ledarens uppfattning. Det är föräldrarna som har ansvaret för barnens TV-spelande. Inte politikerna. Naturligtvis ska det gemensamma göra allt för att stötta där det brister, men ansvaret för ett barns grundtrygghet, kan aldrig ersättas med kommunanställda tjänstemän. Om nu någon fortfarande tror det.
Så långt allt väl. De flesta ser väl på detta på samma sätt som Hägglund. Politikens insteg på bredden i privatlivet har väl hejdats något sedan 1970- och 1980-talens framgångsrika intrång. Mycket talar också för att allmänhetens förtroende för politikers och offentliganställdas möjligheter att ställa livet tillrätta, har minskat betydligt. Är kanske KD-ledaren den i svensk politik som tydligast talat om politikens gränser och individens eget ansvar?
Men vad har det gett för utslag i opinionen? Inget som helst. I den mån opinionskurvorna alls rör sig, är det nedåt för KD. Folk verkar inte vilja stödja partiet trots att det rimligtvis torde finnas en bred uppslutning kring många av profilfrågorna. Jag tror det måste till en förändring, Och det har jag trott länge.
För det första måste Göran Hägglund bli bättre att prioritera mellan å ena sidan verklighetens folk/uppvärdering av familjen/frihet under ansvar och å andra sidan socialpolitik/förbud mot det ena och det andra/vissa religiösa minoriteter i partiet. Det valet borde rimligen vara lätt.
För det andra bör han bli bättre på att föra ut detta budskap i medierna. Strunta i att någon skör folkpartist kan hota med att lämna regeringen eller någon småleende moderat med hästsvans försöker lägga munkavle på småpartier. Trumma ut budskapet att Kristdemokraterna är ett konservativt parti med frihet, familj, flit och företagsamhet som ledstjärnor. Att man sedan behöver kompromissa i en koalitionsregering är en annan sak.
För det tredje måste förbudsivrare, nykterhetsvänner, frimicklare och andra skönandar vädras ut ur partiet. Nu när moderaterna övergett högern och blivit ett sosse light och MUF på allvar talar om förändring av statsskicket (det är sant, kolla här), måste det finnas åtminstone en röst i politiken som visar på alternativ till höger.
Jag hoppas fortfarande på att KD kan fylla den luckan. Antingen med nuvarande partiledare eller med någon annan.
Commo
