Monarkin lever – och överlever!

Egentligen började det för flera år sedan. När HKH Kronprinsessan Victoria träffade en trygg, lojal, duktig och ung svensk man vid namn Daniel Westling. Det var då som de första stegen togs mot det välfungerande, balanserade och trygga liv som krävs för att klara av uppgiften som den främsta representanten för vårt land – som Sveriges statschef.

För det är ett pressat liv som statschefen och dennes familj lever. Ett liv som granskas i minsta detalj av en i grunden elak och av skandaler driven press. Ska ett sådant liv överhuvudtaget kunna levas, måste vissa grundförutsättningar vara uppfyllda. En av dem var för Kronprinsessan att få en make med egenskaper som det går att bygga ett liv i strålkastarljuset på. Jag tror nog att alla vi som följde vigseln förra året insett att ”den där gymkillen från Ockelbo” nog är rätt bra ändå. Även om han varken är adlig, kunglig eller ens särskilt akademisk för den delen.

Nu har så också prinsessan, arvtagerskan, fötts. Hertiginnan av Östergötland och landets tronföljare. Jag följde salutgivningen från Skeppsholmen på plats i torsdags. Den glädje och värme som fyllde ansiktena på alla oss tusentals svenskar som var där, var samma i nationalgemenskap grundad glädje som spred ljus och värme på bröllopsdagen 19 juni 2010. Tänk vad en litet nyfött kungabarn kan göra med människorna en kulen februaridag i Stockholm!

Den mediala rapporteringen är dock som vanligt urusel. I bästa fall förbryllande. I sämsta fall gränsande till ond.

Jag har aldrig förstått relevansen med att så fort det är något kungligt i nyheterna, ge säte och stämma åt statsskickshatarna i den lilla Republikanska föreningen (8 500 medlemmar enligt egen utsago). Om föreningen Den beridna högvakten (ca 22 500 medlemmar) fick gratis publicitet i motsvarande omfattning skulle tidningarna formligen drypa av hästtagel och livgardesuniformer…

Möjligen vill redaktionerna visa på objektivitet genom att även låta republikanerna komma till tals. Men jag undrar. Det är ju sällan man ser nazister i TV-sofforna på valdagen.

Rapports inslag kl 19.30 i Kanal 1 på torsdagskvällen får godkänt även om statsskickshatarna fick lägga ut texten i onödan även här, men Aktuellts reportage kl 21.00 samma kväll fokuserade i 12 minuter på ifrågasättande av monarkin. Vem i ledande ställning på Aktuelltredaktionen är det som hatar Sverige och det svenska folket? Skäms!

I DN ställdes ledande läsarfrågor. ”Borde Sverige införa republik?” Och detta på samma dag som vi fått en liten tronföljare!? Vad är det frågan om? Svarsalternativen borde ha varit Nej/Över min döda kropp/Jag vägrar svara på den här typen av idiotiska och insinuanta frågor.

Republikanska föreningens logga (en uppochnervänd kunglig krona; de är ju inte för någonting, de är bara emot någonting) tog lika stort utrymme som artikeln om hur nyheten tagits emot i övriga världen. Er nyhetsvärdering suger DN! (ursäkta ordvalet)

Till och med den lilla kristna tidningen Dagen faller i fällan. ”Kommer kungahuset leva kvar i Sverige?” är den något lustigt formulerade rubriken för huvudnyheten om prinsessfödelsen. Som om läsarna i första hand vill veta hur länge vi ska behöva dras med detta förhatliga kungahus, när det ju uppenbarligen är tvärtom, vi älskar kungahuset och vill behålla det så länge det är möjligt. Även här kan man delta i opinionsundersökning om monarkins vara eller icke vara. Lågt, Dagen!

Och Carl-Henric Jaktlund, fd pastor, relativiserar händelsen på ett mycket förrädiskt sätt, i samma tidning. ”Det är förstås omöjligt, men någonstans tänker jag att det borde vara så här jämnt. Alla barn är förtjänta av att tas emot med förväntan, spänning, glädje och kärlek. För enligt kristen tro är alla barn är ett konungabarn. Vi behöver påminna oss det.”

Jaså?, tänker jag. Varför är det viktigt för dig att säga att ”alla är vi kungabarn, det är väl inget särskilt med den här tjejen”? Så alla kristna måste vara republikaner? Ogint, tråkigt och feltänkt.

Nåväl. Bernadotterna blir gamla, 90 år är ingen ovanlig ålder. Allt talar för att vi kommer att få se HM Konungen regera i minst 20 år till. Därefter är det Kronprinsessans tur. Först därefter – om ca 50-55 år – är det dags för dagens lilla Estelle att beträda drottning Kristinas silvertron.

Den svenska monarkin lever i all högönsklig välmåga. Och den kommer dessutom att överleva. Trots skvallerpress och oprofessionella journalister. Det har bland annat en jordnära och mediafähig serafimerriddare från Ockelbo sett till.

Övrig press: PJ skriver bra i SvD, Rapport i Expressen om tacksägelsegudstjänsten, Te Deum.